lördag, februari 06, 2010
Allt blev så snopet
Vi lever för er som undrar men det blev en aningen chockartat för oss när den nya familjemedlem bestämde sig för att skrämma livet ur oss allihopa. Vattenavgång i vecka 20 är väl inte något som man räknar med när det två dagar innan sett hur bra ut som helst på ultraljudet. Han lever och jag ligger inlagd på sjukhuset nu i fulla 23 veckor, familjen och släkten håller andan. Men han växer som han ska det både känns och syns på min gravmage och det är jag glad över. Vi tar en dag i taget så får vi se vart det slutar. Lev och njut av stunden som är nu för det finns inte några garantier för morgondagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vi tänker på er och håller alla tummar och tår som vi kan för att det ska gå vägen! Massor med kramar från Hällnäs.
Jag brukar läsa din blogg ibland eftersom vi också ska bygga ett hus. Idag när jag läste kände jag bara... Usch! Jag kan inte säga att jag vet vad du går igenom men jag kan känna paniken och oron.
Jag fick en son i v29 2007, fick plötsligt förlossningsvärkar och ingen kan förklara varför. Hade haft kraftiga sammandragningar i flera veckor men trodde det var normalt med 3:e barnet.
Det var en riktig Chock för hela familjen och hela den sommaren var ett enda kaos.
Att som du, vara i v 23, måste ju vara många gånger värre.
Hoppas att allt går bra och att den lilla håller sig kvar några veckor till. Jag ska hålla tummarna.
Oj, oj, oj, nej inte väntar man sig att vattnet ska gå så tidigt!
Vad skönt att läsa att han ändå har det bra där inne lillkillen. Sköt om er!
Kram Anna
Tack snälla ni som håller tummarna för oss det betyder mycket. Så länge som lillen i magen kämpar på så håller jag humöret uppe, går inte att ge upp när det är tufft för han. Rädd det är bara förnamnet som man blir. KRAM
Tänker på er och håller tummarna för att allt skall gå så bra som möjligt.
kramar
Ina
Skicka en kommentar