10/2-10

Kom en fin gosse på 620 gram och 31 cm till världen, tyvärr så orkade han bara vara med oss i några minuter för att sedan somna in. Vi kommer aldrig att glömma dig "lill prinsen" våran.

Vi tar allt på en gång

Vi har pratat om att ha en husvisning framöver och tro det eller ej men det är nu inbokat. Vår kontaktperson genom Fiskarhedenvillan ringde förra veckan och undrade om vi kunde tänka oss att ställa upp på att "låna" ut huset den 14 mars i 4-5 timmar. Så då ska det visas upp till allmän beskådning, visst känns det skoj även om läget hade kunnat vara annat. Vi (jag och lillen i magen) ligger kvar på lassa, och blir kollade med jämna mellanrum. Mattias var här nästan hela dagen igår och det mysigt. Barnen är förkylda hemma så de får vänta några dagar med att komma tills de är bättre. Kan inte påstå att sängen är vidare skön men vad gör man inte för att det ska gå vägen.

Allt blev så snopet

Vi lever för er som undrar men det blev en aningen chockartat för oss när den nya familjemedlem bestämde sig för att skrämma livet ur oss allihopa. Vattenavgång i vecka 20 är väl inte något som man räknar med när det två dagar innan sett hur bra ut som helst på ultraljudet. Han lever och jag ligger inlagd på sjukhuset nu i fulla 23 veckor, familjen och släkten håller andan. Men han växer som han ska det både känns och syns på min gravmage och det är jag glad över. Vi tar en dag i taget så får vi se vart det slutar. Lev och njut av stunden som är nu för det finns inte några garantier för morgondagen.